Det blir inte så många dator timmar nu för tiden när man har smartphone och surfplatta :p.
Men jag ska försöka minnas tillbaka allt som hände under den senaste op.
Det kan bli lite huller om buller eftersom det nu är... oj 5 månader sen sist op.. Tänk att det var 5 månaders.. Kors..
Hur som haver..
Onsdagen 20 mars.
Som vanligt så är det stress morgonen innan i skulle åka. Jag (som alltid) hade planerat allt i minsta detalj.. Resan dit alltså. När Casper skulle vakna, äta gröt osv. Eftersom han hade sitt mönster med tider så skulle jag t om behöva väcka honom..
Men.... Saker och ting blir ju inte som man hade tänkt sej.
Casper vaknade allllllldeles för tidigt. I förhoppning om att han skulle somna om en liten stund så fick han ersättning men det funkade så klart inte. Så redan på morgonen vart det kaos för vi somnade om 10 min innan klockan från början skulle ringa så jag fick ställa om den. Vilket var dumt gjort eftersom det blev nu totalt kaos.. Men jag var såååå trött..
Efter många om och men, något stopp för blöj byte så var vi framme.. Och jag kunde andas ut.. I några minuter igen..
Vi skulle få dela rum... igen... Det var som vanligt fullt på avdelningen.... Aaaaaaa!! Jag sa som det var att vi inte kan eftersom efter förra op så skrek Casper sej igenom natten och vi fick bo i korridoren för att inte störa våra rumskompisar.
Inskrivnings sköterskan skulle se vad som kunde göra men att vi inte skulle räkna med att få byta.
När hon gick så sa vi att nu skulle ju grädden på moset vara att vi har fått en läkare... Och vad hade vi fått.... Jo en ny läkare!! Aaaa.. Denna dag kunde inte bli nå värre.. Eller jo det kunde den. Vår läkare, Daniel Nowinski var pappa ledig på onsdagar så vi skulle få träffa honom på torsdagen innan op.. Eller hur tänkte vi.
Väl uppe på avdelningen så fixade dom till ett eget rum åt oss.. WHOHO!!!
Vi fick order om att inte ge honom mat efter 00. Suck tänkte jag.. Hur ska detta gå.. Han äter ju vid 02-03..
Jag kunde inte somna innan 00.. (oväntat va... Nej) Han sov när jag matade honom strax före 00..
Men sov jag för det.. Nepp.. Vi bodde längst ner (upp), precis vid ingången så jag hörde när folk öppnade dörrar osv. Casper vakande runt 06 så då var det bara att försöka roa honom så han inte skulle komma på att han var hungrig.
Efter ett tag var jag tvungen att ringa efter en sköterska.. Om Casper skulle op direkt på morgonen så måste han få bedövnings salva och Alvedon en viss tid innan..
En sköterska kom in och sa, jag ska kolla.. Vaddå kolla!!! Han ska op, då ska man inte kolla.. Man ska veta vilka som ska in på op el har vart... (jag var lite trött och lite lätt retlig...)
Första op är 08,20.
kl 07,30 ca, kom en man in till oss.. Det var Caspers nya läkare Daniel Nowinski. En helt underbar människa.. Honom gillade på jag och Niklas väldigt mkt.. Att han kom innan op vart ett wow! Det trodde vi inte.
Eftersom Casper var över 6 månader så fick en av oss vara med vid sövning..
Det blev jag.Niklas får vara med uppvaket.
Casper skrek eftersom de höll fast honom och jag grät, som vanligt..
Sköterskorna på avdelningen varnade mej att de kunde vara obehagligt att de barn sövas. Helt plötsligt var de borta. Men det var helt ok, han skrek och grina som en tok och blev sen tyst. Men att lämna honom där var inte ok.
10,10 kommer de in och säger att Casper har kommit till uppvaket och Niklas gick ner..
Allt hade gått så himla bra.
Jag var en lycklig och lättad mamma..
Tills jag får en mess från Niklas där det står, han blöder ur munnen...
Mitt hjärta brast... Min plupp måste op igen... Gahhh..
Daniel var upptagen med en annan op men han skulle komma så fort han bara kunde, ca 30 min sa dom.
Klockan började närma sej 12 och jag var tvungen att gå och köpa ett nytt dygns kort och lägga i bilen, frågade Niklas om vi skulle byta så han fick få och äta.
Jag kom till uppvaket 12,30 ca. Där låg min lilla skatt, men torkat blod i mungipan, på snuttisen och på lakanet. Så glad började tårarna rinna.. Varför kunde jag inte få byta plast med honom!?!?
Vad är det för "gud" vi har som låter oskyldiga små barn lida!
Sköterskan som vi hade förra gången Malin, kände igen oss. Vilket var väldigt skönt, då kunde jag prata med henne på ett annat sätt.
Till slut kom narkos sköterskan och några andra manliga sköterskor vi hade haft och sa att vi skulle gå till op rummet bredvid där vi var.. Bara på med skydds utrustningen igen då.Fick bära Casper in till op rummet medans de andra "hundra personerna" tog säng och droppställ. Casper skrek i vanlig ordning och jag grät.. Allt var som det skulle :P
Daniel kom in en snabbis och konstatera att han inte blödde utan att det bara var en lagring av blod som kom ut. Whoho!! Ingen op..
Och nu var ju Casper mun fylld med blod så det rann ur munnen på honom i samband med att han skrek och min "rock" hade glidit ner så det kom på min tröja.. Tur att de var svart... Man vart rätt ner smetad. Men vad gör man inte för sin prins.
Tillbaka in på uppvaket och försöka lägga ner en skrikande pojke. Inget hjälpte.. Inte ens morfin.. Suck.. Då var det igång igen då.. Runt 14 fick vi komma tillbaka till avdelningen, efter lite tjat från min sida..
Direkt vi kom dit så kom en sköterska och fråga när han fick morfin sist och att vi skulle börja mata honom..
Niklas blandade mat, jag satte mej på sängen, "la" ner Casper i famnen. Men jag kunde inte trycka in flaskan i munnen på honom.. Den var full av blod. Det var blod överallt.. Så fruktansvärt äckligt.
Det tog väldigt lång tid innan han ville börja försöka äta. Vilket man förstår för först gör det ont och sen så smakar det blod.. Och vi försökte göra rent i munnen lite då och då med blött papper eller en tvättlapp.. Åhh det var så äckligt så jag får rysningar..
Vi var tvungna att ringa efter Daniel igen så han fick komma och kolla om han blödde för nu kom det rött blod ur munnen på honom. Tidigare var det svart..
Men han sa att det inte var något..
Casper skrek hela dagen/natten. Niklas stannade kvar och skulle hjälpa mej men Casper skrek bara hos Niklas och letade efter mej. Vilket var frustrerade både för mej och Niklas. Jag fick aldrig koppla av och Niklas kunde inte underlätta för mej. På fredag kväll så började sköterskorna hota med att om han inte börjar äta så kommer vi sätta dropp på honom och då blir det ingen hemresa imorgon.. Aaaaa.. Vi kämpa och kämpa.. Efter många om och men så började han äta. Och oj vad han åt :)
Jag var nästan lite mallig när rondläkarna kom på lördag morgon och jag sa att han nog hade fått i sej 300 ml inom 3 timmar..
Och eftersom vi kände oss redo att åka hem och de hade inga invändningar på det så fick vi åka.. Whoho! Hade dött om vi skulle ha stannat en natt till.. Det är rätt tråkigt att gå fram och tillbaka i korridoren där..
Napp förbudet var endast i 1 vecka denna gång, men det känns som om denna vecka var längre än de andra 2 vi hade sist.. nu var han mer medveten om vad som fattades.. Vilket var jobbigt.. Och man kunde inte gunga honom till sömns i famnen längre så dagarna och nätterna blev längre. Man blev låst..
Första natten hemma så skulle jag få sova själv, nere i gille stugan eftersom jag inte hade sovit på 4 dygn.. Men det gick inte så bra, vaknade av att Casper skrek. Och han slutade aldrig.
När jag tog honom blev han tyst..
Så det var bara att kämpa på tills nappen kom tillbaka in i våra liv..
Han hade "mat" förbud i dagar, sen fick han börja äta puréer och mos. Vi hade en lycklig kille på morgonen den 5 dagen som fick gröt till frukost :)
Efter ca 10 veckor hade vi åter besök.. Den 27 maj.
-Har det gått bra?
-Ja.
"tittar i munnen"
-Det ser jätte fint ut, ni kommer få en kallelse till nästa op som är runt 2 års ålder. Hejdå.
2 h bil resa och 100 kr för 5 min, max, med doktorn. 100 kr för en bebis. Helt jävla sjukt!
Men nu njuter vi av lugnet från Uppsala och operationer..
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar